Idag går vi in i vecka 18. Det är en kamp hela tiden. Mot dagarna och timmarna. Jag är tacksam för varje dag som vi får räkna framåt, samtidigt som jag slits mellan hopp och misströstan. Ena sekunden funderar jag på namn för att nästa sekund vara övertygad om att Liten inte lever i magen längre.
Jag har fått graviditetsdiabetes. Ytterligare ett orosmoment som jag känner att jag inte behöver. ( Berättar mer om det sen ) Jag har sammandragningar, ryggsmärtor och foglossningar. Jag är rädd. Jag har det helt enktelt inte så kul just nu. Men jag kämpar mig gärna igenom detta, varje sekund är guld värd. Bara Liten stannar hos oss.
J
Älskade du, jag önskar att jag kunde säga något för att göra dig lugnare men jag förstår att det inte går.....Hoppas och önskar av hela mitt hjärta att allt ska gå bra för er och att liten kommer ut stark och frisk. Kram Karin
SvaraRaderajessi jag håller alla tummar och tår och tänker på er i massor!Stor Kram
SvaraRaderaUnderbara nyheter att Liten har valt att hamna oss min kara kusin och hennes Martin. Jag ar genuint glad for er alla! Forstar att Mio finns med er i varje ny gyllene sekund pa vagen, tror sakert han vakar over sitt syskon. Vill, som sa manga andra, uttrycka hur modiga och starka ni ar som orkar dela med er av er sorg o gladje. Det ar befriande med manniskor som vagar visa sig svaga, som vagar saga att det gor ont anda in i margen -som visar vagen for andra som haltar. Som visar att hur omanskligt brutal smartan an ma vara, sa gar det att resa sig. Och att det finns plats for gladje. Massa gladje. Ni ar allt varda, och mer dartill. Kram, Plinan
SvaraRaderaPuss min underbara Jessica, fick tårar när jag läste... Så underbara nyheter..
SvaraRaderaJag sänder all min kärlek styrka och lycka till er. Kramar från Theresa