Sorgeår
När vår son Mio dog,(du kan läsa om det här www.jessimartin.blogspot.com) så sade vår läkare att vi skulle ta oss tiden att sörja vår förlust. Han pratade om sorgeåret som man hade förr i tiden, och att man skulle respektera att det tog tid. Vi lyssnade på honom, och för oss föll det sig naturligt att vänta ett tag innan vi ens började tänka på ett syskon till Mio. Vår förstfödde son skulle få sin tid. Kropp och själ behövde läktid. Inte för att jag inte skulle orka , eller klara av ett levande litet spädbarn! Nej , det är inte alls därför. Jag måste först bli stark igen. Så att jag vet att jag överlever smärtan att begrava ännu ett barn ifall detta inte går vägen.
Älskade, älskade Jessie!
SvaraRaderaÄr det ett nytt litet frö som gror hos dig?
Allt kommer säkert att gå bra...
Jag finner faktiskt inte de rätta oreden då jag vet att du måste vara stark för att ro detta iland med tanke på vad du har i din/er ryggsäck.
Jag sänder allt ljus jag kan till dig och ni kommer att vara med mig i mina ritualer för att du ska känna lycka och framtidstro och för att allt ska gå riktigt bra!
Jag älskar dig!!
Jag hittar inte dom rätta orden.Det ni gått igenom måste ju ta den tid som behövs för att kunna gå vidare och känna sig stark.Jag önskar o hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra för er denna gång.Ni är i mina tankar ofta.Kramar till er båda.Vivi
SvaraRaderaDu är så himla klok!! Känner er inte men känner verkligen med er. Var rädda om varandra!! <3
SvaraRadera