27 nov. 2012

Lilla fröken skitarg

Ja välkommen då tvåårstrots. Jag vet att det är helt normalt. Jag vet att det är en viktig del i utvecklingen. Jag vet att det är en bra sak att den kommer, för den visar att hon håller på att bli en egen individ och att hon har förstått att hon kan påverka med sin åsikt. Fast just nu tycker hon väääldigt mycket. Hela tiden :-) .
Vart tog min goa glada lättsamma lilla tjej vägen ?

Nu har hon förstått att det finns massa gott i skåp och kyl. Ligger alltsom oftast på golvet framför frysen och skriker efter blåbär. Hon har också börjat ställa krav på förskolan, hon skall tillexempel inte ha deras förkläden på sig när hon skall pyssla. SÅ mamman fick skicka med ett eget för att hon tyckte synd om dom stackars pedagogerna som skall stå ut med hennes nycker när de försöker göra roliga saker :-)
Idag fick hon även ett mindre sammanbrott när vi skulle åka ifrån förskolan, ett i bilen för att hon inte fick nappen ,ett när vi gick ur bilen för att jag inte ville bära henne,  ett  för att hon inte fick gunga, ett strax efter för att hon bara fick en apelsin.
Ett när hon inte fick obegränsat med ketchup på sin pasta, ett när vi skulle vila middag, ett när hon vaknat för att mamma reste sig ur soffan när hon ville ha sällskap där, och ett när mamman inte orkade leka med klossar längre.
Hon fick ett för att jag inte ville kavla ut leran åt henne för tionde gången, och så fick hon ett för att hon inte fick smöra smörgåsen själv i mer än en halvtimme ( mamman tog undan smöret.) Sen kom det ett för att det var pappan som skulle lägga idag och inte mamman. Nu har hon hållt igång däruppe med sin far i 45 minuter och still going strong. Ja tålamodet frestas, det är tur att vi älskar henne så mycket.


Ja med detta inlägg vill jag klargöra att allt inte alltid är en dans på rosor här på kuggebodavägen, även om jag oftast väljer att skildra den biten av respekt för hennes integritet. Men detta är något som inte kommer undgå någon i vår närhet så jag kände att jag ville berätta om hur en dag kan se ut. Har era barn trotsat ? Hur länge håller det i ?? .

 P.S Tomten, hon är snäll egentligen, det är bara en fas . D.S

7 kommentarer:

  1. Jag förstår att det kan vara jobbigt, ändå läser jag ditt inlägg med ett leende på läpparna och tänker på att snart är vi här också...
    Kramar och håll ut :-)!

    SvaraRadera
  2. Japp vi kämpar på ;) och däremellan är hon ju såklart ljuvlig, det händer massa kul nu också, mer om det i ett annat inlägg !! J

    SvaraRadera
  3. Tack Jessica! Nu känns vårt liv lite enklare ;) Vi börjar ändå ta oss ur den där 2-årstrotsen här, värst var i våras. Ja, det är väl bara att kämpa på, sätta gränser och skratta lite åt det när de har somnat för natten ;) Jag gör bara vad jag tror är rätt, gör så gott jag kan och hoppas att det ska bli bra människor av mina små barn :)Kram Jenny

    SvaraRadera
  4. Tänk en sådan himla tur att det inte finns någon ångertid när det gäller våra barn. Eller en returavdelning på KK. Eller en begagnad byteshandling för små barn. IBLAND, men bara ibland. Oj, Oj så många gånger våra barn varit på väg in på Blocket för försäljning a´25 öre (det fanns 25-öringar på den tiden). Så det är tur att vi älskar dom så mycket att det gör ont, för hur jäkliga dom än är så skulle vi ALDRIG byta bort det mot en stillsam ensam-utan-barn-tillvaro. Kämpa på Jessica, det håller väl i sig så där ett halvår sedan kan du snart vänta in nästa trotsperiod...ja så där håller det på. Min Johan har nog aldrig kommit ur sin tror jag....eller vad det nu är han har ;O)

    SvaraRadera
  5. Hej Jessica!
    Tålamod är bra att bunkra upp ...och detta är bara början....på livets alla olika utvecklingsfaser...vet inte när de tar slut!!!! Då är tålamod så himla bra att ha massor av!!!!

    Jessica du borde bli författare du skriver så bra!!!!

    Kram på er och andas tio gånger djupt.... gå ut i luften..... gå in på toan..... blunda och räkna till 100 .....och hämta nya krafter till dessa underbara barn som bara testar sina gränser och finner att de kan påverka det mesta....Kram till er alla tre! moster Lotta

    SvaraRadera
  6. Till Mimmis försvar vill jag nu tillägga att hon varit en kelig liten tjej som lekt och sjungt och skrattat i två dar. Tur man får ladda lite plusenergi emellan varven. DÅ orkar man !

    SvaraRadera
  7. Ja det känner vi igen !
    Men här är det dubbelt upp ibland 1 med 2 års trots och 1 med 3,5 års trots. Tur är att man får dubbla kramar och skratt!
    Annars så hade man inte orkat så länge :)

    Kram Sofia

    SvaraRadera