Att våga tro

När jag för ett litet tag sedan var och hälsade på en änglamammevän, hennes man & deras nyfödde lille son, så pratade vi om oron och hur det kändes att vara gravid igen efter det vi båda gått igenom. Jag sa att jag inte riktigt vågat glädja mig och att jag inte kunde tro på att jag faktiskt skall få ett levande barn. Hon svarade att det är ju ganska naturligt att man känner så, men hon tyckte att jag skulle unna mig att njuta av graviditeten. Att detta barnet skulle få ha en glad och förväntansfull mamma, precis som vårt förra barn. Det var så bra sagt och det fick mig verkligen att tänka om. Så jag har lovat henne att försöka njuta, att känna glädje och se framåt med tillförsikt. Och det gör jag, jag gläds åt varje spark, jag pratar med magen och klappar och buffar tillbaka när den buffar på mig, jag känner & klämmer och går ofta omkring och bara ler. Visst gläds jag. Och idag har jag handlat en present till bebisen. Precis som jag handlade presenter till Mio när han låg i magen. Så Liten, här är dina nya fina röda byxor. Som du skall ha på dig när du kommer ut till pappa och mej.