att släppa något man älskar...

Det finns aldrig rätt tillfälle att ta ifrån sitt barn dess käraste ägodel. I Mimmis fall nappen. Vi har dragit ut på det för vi kände att det inte var läge mitt i alla flyttar, och så hade vi tänkt göra det i julas, men då hade vi långledigt och kände att vi inte ville förstöra den helgen med att ta nappen, och att hon skulle vara ledsen hela lovet. Nu med flytten nära inpå kände vi att vi måste ta den NU, innan vi flyttar igen och då har ytterligare anldeningar att skjuta på det. Nej, nu har hon fyllt tre, och vi har pratat om det länge, att då slutar man med napp och blöja . Så hon har bestämt att de små tomtenissarna skulle få napparna, och då berättade vi att om man ger de små ledsna tomtebarnen sina nappar så kommer jultomten att bli så glad så att man får ett stooort paket av honom. Tomten har ju länge varit en favorit här ( även om hans status sjunkit något det sista dygnet ) så så fick det bli. Hon "skrev" ett brev och så slog vi in napparna i ett fint paket och lade detta i brevlådan. Efter en stund stod ett stort paket utanför vår dörr med en trehjuling som hon önskat sig. ( hon har haft en liten, men den är urvuxen ) Lycka. Så vi var ute och cyklade hela  förmiddagen och på eftermiddagen var vi på lekplatsen, så det var egentligen inga problem under dagen, och inte så mycket när hon skulle lägga sig heller, lite frågor, lite ånger och några tårar, men det släppte fort.

Sen kom natten. Inte lika kul. Jag säger bara, tur att vi kastat napparna för annars hade jag hämtat dom igen. Vilken ångest hon fick när hon vaknade och insåg att doom inte fanns, hon bara skrek förtvivlat -Neeeej , dom är verkligen borta !!!!!!! jag ville inte det mamma , jag behöver dom !!  och var otröstlig, tills hon tillslut somnade om av ren utmattning i min famn. Ja jag vyssade och vaggade och nynnade, och maken klappade och sjöng, och jag grät tyst i min kudde. Men höll ut. Idag har det gått ganska bra , och vi firade med att åka till badhuset och bada några timmar , för att hon kämpat på så bra ( och för att trötta ut henne så hon skulle somna lättare ikväll :-) så vi håller i . Konsekvent. Och hoppas det går över om några dagar. Men det är inte lätt. Undrar om det inte gör allra ondast i mammans hjärta ?

 ~förlåt min älskling, men det var dags nu, för att dina tänder skall bli fina och för att du skall prata rent , och för att du skall kunna möta världen utan skydd, trygg i dig själv.Mamma lider med dig, och är så stolt över att du kämpar på så tappert. ~